Här köpte norrmannen Per Persson Lillebo och hans hustru Dordi Jonsdatter, år 1831, ett stort markområde av en bonde i Idre. De hade redan tidigare, omkring 1825, bosatt sig vid Gammeldalen en knapp kilometer från Valdalsbygget inne på norska sidan. Familjen bestod år 1865 av nio personer och familjen hade en häst, nio kor, tio får och fyra getter. Vinterfoder till djuren slogs på de gödslade vallarna vid Gammeldalen och Valdalsbygget och på de vidsträckta myrarna i söder. Höet från myrarna hässjades i vinter hässjor och kördes hem på vintern.
Så småningom flyttade familjen från Gammeldalen till Valdalsbygget. Här bodde de i tre generationer som bofasta, fram till 1922. Valdalsbygget användes sedan som fäbodvall fram till 1958.
Valdalsbygget kan vara mycket gammalt. Enligt sägnen har äldre byggnader funnits där raststugan och boningshyset står. Hur gammal denna bebyggelse var och vem som bodde där vet vi inte. Gården ger en bra bild av hur en bosättning såg ut på 1800-talet. Platsen är typisk för den gamla tidens sätt att välja byggnadsplats; på en liten backe vid en fin källa. Här finns bevarade nästan alla hur som behövdes på en gård; boningshus, vinterfjös, lador, stall, sommarfjös och ett litet hus vid bäcken där mjölken kyldes. Rester av en tjärdal och en jordkällare finns också. De gamla husen är välbevarade och har nyligen rustats med en del nytt timmer och nya tak. Här finns också en rejäl raststuga som är öppen för besökare. Gården ägs numera av staten genom Naturvårdsverket och ligger inom naturreservat. Sommartid har här sedan ett antal år tillbaka funnits fäbodbrukare på gården med möjlighet att köpa fika och träffa djuren.
